onsdag 2 januari 2013

Nytt år nya utmaningar!

När så 2012 läggs till handlingarna känns det som att det inte var så länge sen det var stort att det blev 2010. Tiden flyger fram på samma sätt som alla högtflygande planer om att fånga den där silvertorpeden med stort S. Den där silverblanka fotbollen till femkilosöring hägrar lika starkt som någonsin. Är 2013 året som ska göra skillnaden?


Vinterfisket verkar bli långvarigt i år. Isarna ligger knappt i de innersta vikarna och de största delarna av kustremsan ligger fri. Det är kargt, det är kallt och det är en härlig känsla av rå vildmark ute i skärgården. Även om det inte fryser i spöringarna blir kylan påtaglig och den tränger genom märg och ben. Endast lågan långt där inne brinner med en envishet som bara en sann havsöringsentusiast känner igen. Här kommer min Viktor Rydbergtolkning.

Midvinternattens fiske är hårt,
 havsöringen gnistra och glimma.
 Alla undrar varför det ska vara så svårt
 djupt under midnattstimma.
 Havsöringen vandrar sin tysta ban,
 pannlampan lyser utan kraft på fur och gran,
 skärgården ligger tyst och naken.
 Endast havsöringsfiskaren är vaken.


Det råder ett lågt vattenstånd och de traditionella hotspotsen ligger nästan för öppen dager. Istället för att vända på klacken gäller det nu att improvisera på samma sätt som havsöringen också gör. Även om vattenlinjen är flera meter längre ut än vanligt försvinner inte fisken men det gäller att söka den på lite nya platser.

Havsöringen är en utpräglad predator och söker sig instinktivt till nya jaktmaker. Så måste även vi göra. Varje fiskeplats blir till en oskuld och jakten som om det var den första. Det gäller att läsa vattnet och hitta nya stenar, djuphålor, rännor och strömningar. Dagarna är korta och fisket blir därefter, dvs. intensivt och frenetiskt. Att fiske i 4 timmar på vintern är mer påfrestande än att fiska 8 timmar på våren men känslan när du kommer in i värmen är obetalbar. Känslan av välbehag efter ett väl förättat värv höjs naturligtvis av att ha fått drilla fisk och i kombination med en brasa, en bastu eller varför inte en irish coffee fulländas dagen.

Vinteröringen är inte sällan silverblank och svagt rosaskimrande. Däremot är den ofta smal och slank, långt ifrån den åtråvärda fotbollsformen som låter vänta på sig till våren.

Ledsen?

1 kommentar:

  1. Härlig text och dikten var ju smått B3-episk. :)

    SvaraRadera