fredag 4 oktober 2013

Kan inte låta bli att reflektera...

Jag har sedan länge slutat att prenumerera på sportfiskepress, däremot har jag som medlem i Sportfiskarna tillgång till tidningen Svensk fiske och följer sporadiskt vad som skrivs på nätet på diverse forum och siter. Noterbart är att det sk vertikalfisket börjar bli allt mer etablerat, åtminstone om man ska tro kända sportfiskeprofiler, allehanda filmproduktioner och vissa redskapshandlare. Att dessa ingår i en kedja som livnär sig på någonting som för de allra flesta är en fritidssysselsättning är ingenting konstigt och förmodligen den största anledningen till det hela.


Oavsett om jag fiskar för att tjäna pengar på det eller för mitt eget höga nöjes skull är den främsta anledningen till att utforska, utveckla och ständigt förbättra att fånga fler och/eller större fiskar. Att olika discipliner tar intryck från varandra är heller inte konstigt. Att idag tro att det finns helt nya metoder att fiska på borde snarare ses i ljuset av att det egentligen handlar om modifierade metoder och material snarare än metoder som sådana. Jerkfisket är en utveckling av slantfiske, trolling kommer från dörj och vertikalfisket är direkt taget från havsfisket. Fiskemetoderna utvecklas och anpassas utifrån art och att pilka fiskar från stora djup med eller utan ekolod har sedan länge vunnit mer eller mindre acceptans. Varför sticker det då i ögonen på mig att vertikalfiska gös?

Vad som anses vara sportfiske är nog lite upp till var och en att tycka och ytterst handlar det om etik och moral. Vart gränsen går för vad som är  sportfiske i Sverige tar sin utgångspunkt i begreppet handredskapsfiske, vilket också tillämpas för ostkustens fria fiske. Begreppet handredskap och vad som anses tillåtet kan på vissa vatten utökas med hjälp av tillstånd i form av olika sk TDA-kort. Begränsningarna är anpassade till varje enskild metods effektivitet, dvs. det finns en gräns för hur effektivt sportfisket får bedrivas rent redskapsmässig genom exempelvis antal spön eller krokar. Få kallar nog strömmingspilkning som sportfiske och vem har koll på rekordet för strömming? Metoden som sådan är allt för effektiv, för vem vill fiska med en krok när man kan fiska med flera?

Människan är till sin natur tävlingsinriktad, framförallt på den manliga sidan, så även inom sportfisket. Debatter om "mindre värda" kärnkraftsabborrar, dammgäddor och poolfisk samsas med debatter om längd, vikt och fiskens kondition och varför inte någon viss sportfiskemetods förträfflighet framför någon annan. Vi i Sverige har sedan länge lämnat fisket som en matkälla bakom oss men tävlingsmomenten tillsammans med traditionella marknadskrafter gör att även vitsen med sportfisket som en fritidssysselsättning sätts i gungning. Vad är det egentligen för intressen som styr? Som inom många områden har marknaden ett stort behov av att konstruera behov. Jag anser att vertikalfisket är ett sådant. 

Om jag får raljera lite så undrar jag vad det är som hindrar att jag går ned till någon trevlig bro (finns flera stycken) kring Stockholm, böjer mig ned över räcket och väntar tills jag får syn på en stadig havsöring vid bropelaren. Tar mitt specialanpassade vertikalfiskespö och min specialanpassade vertikalfiskerulle och doppar ned (obs vertikalt) en smarrig vertikalfiskeräka framför nosen på havsöringen? Då har jag t o m rationaliserat bort behovet av en specialanpassad vertikalfiskebåt och vertikalfiskeekolod. Jag kan följa hugget live istället för på fisktv och sätta in mothugget i precis rätt ögonblick. Är det någon som skulle anse detta vara sportfiske? Jämförelsen med kikmete är inte heller långt borta och vad är egentligen den stora skillnaden mot vertikalfiske? Är det mängden vatten under båten resp. fisken eller är det skärgårdsmiljön som gör att vertikalfisket förmodligen skulle vara mer accepterat än mitt exempel från bron?

Om jag istället förflyttar mig ut i skärgården och ankrar upp  vid ett strömmingsstim. Tittar efter avvikande och större ekon i utkanten av stimmet och sänker ned mitt bete (mask, räka, jigg eller vad fan som helst som avviker från strömmingen) framför nosen på bananen. Wow kolla där den närmar sig, nej, jo, nu så - titta den hugger!  Är jag nu helt plötsligt en banbrytande havsöringsvertikalfiskare? Varför då inte gå hela vägen och filma spektaklet också - det kan ju inte på något sätt jämföras med att stå och titta på fisken från en bro...

Om jag tillåter mig att fortsätta raljera, trots att jag redan nu är spyfärdig, så kan jag inte låta bli att även "utveckla" trollingfisket och ta det till nya höjder. Varför inte ta en kraftig radiostyrd båt, en solstol, en Bomber 15J och sätta fast en hederlig linutlösare på den radiostyrda båten.  Leta upp en lämplig kustremsa, sätta mig tillrätta som en annan solstolle och köra båthelvetet fram och tillbaka utmed havsöringsstråken så långt batterierna räckte. Jag vågar påstå att jag skulle dra bra mycket fisk. Min fråga är om även detta skulle kunna ses som sportfiske? Handredskap - check, 1 spö - check, frågan är bara om detta  skulle klassas som trolling och därmed kräva TDA-kort. Orkar inte djupa i den för frågeställningen tämligen irrelevanta petitessen, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Hela vitsen med lagar, regler och föreskrifter är att ge uttryck för samhällets normer och allmänt vedertagna etik och moral. Man kan ha synsättet att det som inte är förbjudet är tillåtet å andra sidan kan man också reflektera själv och sätta ramarna för de egna etiska värderingarna snävare än vad några föreskrifter säger. För mig är vertikalfisket ett sådant exempel och en sjukilos vertikalfiskad gös skulle vara vatten värd i jämförelse med en traditionellt jiggfiskad eller uppmetad dito, men det kanske får stå för mig i dagsläget.

/Vicke.V på dåligt humör

Observera att dessa åsikter är mina egna högst personliga sådana och inte på något sätt ska förväxlas med åtaganden och roller i andra sammanhang.

5 kommentarer:

  1. Hej. fisket med ekolod som är direkt riktat efter viss art är ju extremt effektivt! det kan ingen säga någonting om tycker jag, och folk gillar tydligen att ta den enkla vägen till storfångsten. jag tror t.o.m att det kommer upp fler 10+ gäddor på vertikalfisket än det gör på vanligt spinn/jerk fiske.
    Känner ju inte dig men av hemsidan om HÖ att döma så har du själv valt en av de mest svårfångade fiskarna i mina ögon, då baserat på mitt eget HÖ fiske vilket resulterat i extremt många timmars kastande per fångad fisk.
    Sen tror jag det för övrigt är roligt för sportfiskare att det kommer något "nytt" då och då även om det är som du säger att fisket är direkt taget från havsfisket. Sen får man ju hoppas att folk sköter sitt C&R ordentligt. Så om nån fångar en 8kg gös inte slår ihjäl den för att visa upp den hemma.

    Tack för en bra artikel i helt motsatt åsiktsriktning jämfört med branschens/produkttillverkarnas egna.

    SvaraRadera
  2. Mycket intressanta reflektioner!

    Mvh
    HaLster

    SvaraRadera
  3. Kul att det fortfarande finns (unga) sportfiskare som håller fast vid de gamla sportfiskeidealen. Att Sportfiskarna säljer ut dem är ett tidens tecken och inget att förvånas över. På Fiskesnack blir folk störtförbannade om man nänns problematisera användandet av den moderna teknikens möjligheter så det är dessvärre inte lönt att ens försöka föra diskussionen. I vart fall inte där (men så heter ju forumet inte heller Sporfiskesnack...).

    Nå, alla får göra och tycka som de vill. Jag tycker som du och har stor behållning av din välskrivna (och vackert illustrerade) blogg. Keep up the good work!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för lovorden! Inte varje dag man blir kallad för ung nu för tiden, men allt är ju relativt. Fördelen med att ha en egen blogg är att man i lugn och ro får vädra sina egna åsikter och sällan blir påhoppad. Inte än så länge i alla fall, noterbart är dock att just det här inlägget på kort tid snabbt klättrat upp som ett av de mest lästa på bloggen.

      Mvh

      Vicke.V

      Radera
  4. Hej!
    Håller fullständigt med dig i ditt resonemang. Utbudet av tekniska gadgets och utrustning som finns idag har klart påverkat synen på sportfiske.
    Själv flugfiskar jag och är också fisketillsynsman i ett fint område i Uddevalla. Jag ser och pratar ofta med både metare och flugfiskare och en hel del borde klart fundera på att ta flera steg tillbaka i sitt fiskande. Som han som sätter powerbait på flugan...eller han som metar med mask på extremt liten trekrok så kroken sen sitter i magen på fisken. Tydligen ska fisken upp till varje pris.

    "Halkade" in på din blogg när jag goglade lite på havsöring. Du skriver väl och underhållande. Keep up the good work!

    Mvh / Lasse J.
    lassejernberg.blogspot.se

    SvaraRadera