När det stinker Havsöring

Begreppet att det stinker havsöring är ägnat speciella tillfällen när allt känns rätt. Väder, vind, plats och attityd. Idag vad vädergudarna nådiga mot oss havsöringsentusiaster. Mulet, skitigt och frisk sydlig vind. Dagen var dedikerad för landfiske i mellersta skärgården med Zonker och vi brukar sällan bomma. Förväntningarna var höga och vi var laddade till tänderna. Fluga vs. spinn.




Vi fiskade ett klassiskt havsöringsställe med stenstränder, vikar, uddar och den smått legendomspunna leopardbottnen. De äkta leopardbottnarnas tid är nästan svunnen och fläckarna över sanden som då bestod av tång har mer och mer ersatts av annan beväxtlighet. Effekten är dock ungefär densamma och lokalerna hyser fortfarande havsöring.

Det blåste friskt och havet stormade mot oss - idag skulle de upp! Lugnt och metodiskt fiskade vi av de vindpinade ställena. Zonker flugade tappert i den hårda vinden och jag dängde på med hela mina arsenal av havsöringsdrag. Det hände ingenting. Vi sökte oss till en ny sträcka. Vinden låg oförtrutet på och det stank havsöring men vad hjälpte det. Tillslut sökte vi lä för att stärka oss med lite mat och dryck. Vi kände ingen brådska, den bästa tiden var kvar - eftermiddagen, och egentligen den begynnande skymningen som kommer i 110 så här års.

Vi beslöt oss för att köra samma sträcka som från början. Zonker hade en följare och fick kort därefter ett kort påslag och det kändes som i reklamfilmen - plötsligt så händer det. För egen del med den skillnaden att det hände ingenting. Skymningen kom och jag stärkte mig med lite halvljummet kaffe. Tittade ned i draglådan för femtioelfte gången och fick ett infall. Bapelsin var en färg jag inte testat. Varför inte? Jag gick ut på udden jag formligen bombat sönder vid det här laget, men som jag trodde stenhårt på. Sillver-draget flög iväg lågt över vågtopparna. I andra kastet så satt den där! Hugget kom kraftigt, följt av ett härligt luftsprång. Jag fick njuta av ytterligare två luftsprång innan jag kunde surfa in den på vågorna. Jag tailade den och kunde så äntligen få utbrista i ett triumferande - Yezzz!

Sillver - Bapelsin

Havsöringen var fenklippt och i god kondition för att vara en höstöring. Den var uppskattningsvis ca 55cm och vägde nog drygt 2kg. Äntligen! Havsöringen fick friheten åter och jag fick, som sig bör, belöning i form av en slurk 20-årig McAllan. Fluga vs. spinn 0-1. Over and out!

Skymningsjägare*2