onsdag 16 januari 2013

Havsöringsfiskekulturen - ett gissel?

Som de flesta andra kulturer sitter den inte i väggarna utan i våra huvuden. Ett av de mest lästa inläggen på min blogg är tyvärr den som heter ”Klassiska landsfiskevatten i Stockholm”. Jag säger ”tyvärr” eftersom inlägget hade ett innehåll i endast ett par timmar. Efter en del hårda inre strider med mig själv och mina andra personligheter föll jag som bekant till föga och tog bort innehållet i mitt inlägg. Jag funderar än idag på om det var rätt beslut eller inte, framförallt med tanke på att hela syftet med min blogg är att öka kunskapen om, och intresset för havsöringsfiske.


Är det kanske rent av så att havsöringsfiskekulturen är en av våra största fiender? Ett hinder som gör att vi splittar de egna leden? Tyvärr missade jag den ständigt återkommande debatten om olika synsätt på att berätta och dela med sig av fiskeplatser som fördes på FS alldeles nyligen. Det tog ett tag att läsa sig igenom den rå-kapade tråden om havsöringsrapporter i Stockholms skärgård, och när jag nu väl hittade den så verkar det som att debatten lagt sig igen. Då jag själv träffat/känner flera av debattörerna känns det ändå bra att debatten ser ut att ha avslutats i god ton. Istället för att väcka den havsöringsfiskare som sover ger jag nu mina egna personliga synpunkter och jag utgår från att ni kan skilja på sak och person. De synpunkter som kommer till uttryck här har således ingen koppling till eventuella andra roller och åtaganden i andra sammanhang.

Själv har jag en ganska bestämd uppfattning i frågan - nu som tidigare, dvs. ju fler som får upp ögonen för havsöringen som en (läs den ultimata) fantastisk sportfisk desto fler kan hjälpa till att värna om den. Dock har jag respekt för andras inställning, vilket egentligen var den största anledningen till att jag tog bort min lista över kända landsfiskeplatser. De som förespråkar återhållsamhet ska inte missuppfattas som att de anser sig ”äga” något vatten eller har förbehållit sig rätten till vissa vatten, utan snarare att de genom att ha "investerat” hundratals timmar för att hitta ”egna” hot-spots inte vill att områdena ska överexploateras. Jag respekterar det men tror att det är fullt möjligt att bidra bara genom att nämna områden utan att för den skull ange en viss udde, sten eller djuphåla.

Att i det här fallet ange områden i generella termer kan inte förväxlas med att bränna hot-spots. Allvarligt talat, hur många områden kring Stockholm är inte mer eller mindre kända? Finns det egentligen någon nu levande person som på fullaste allvar kan hävda att de hittat ett alldeles nytt område? Jag vet att om jag håller mig till att ange ett visst område, exempelvis Östanå, så kommer nybörjaren ändå ha fullt sjå med att fånga en havsöring. Den mer rutinerade fångar förmodligen en väldigt mycket snabbare. Däremot är jag tveksam, för att inte säga att jag håller det som mindre troligt, att alla kommer att få fisk på exakt samma ställe. Att en sträcka eller en havsöringslokal hyser havsöring är en sak, men att sen också lyckas fånga den en helt annan. De flesta sträckor, även om de bara är några hundra meter, kräver ett metodiskt och  tidskrävande sökande.

Till saken hör att även de rutinerade havsöringsfiskarna håller sig till klassiska och kända områden. Det allt egentligen handlar om är att hitta hot-spots, dvs. väldigt avgränsade platser som levererar fisk upprepade gånger. Ett riktigt hot-spot kan vara på kvadratmetern när och kräver otaliga timmar, för att inte säga år, av sökande för att finna. Ett sådant ställe har jag full förståelse för att man inte sprider vidare hur som helst. Det gör inte jag heller. Att däremot inte kunna säga Gålö, Djurgården, Östanå, Torö osv utan att bli kritiserad för det känns närmast skrattretande. Det är få som till 100% knäcker dessa välkända sträckor trots många års havsöringsfiske.
 
Även erkända ställen kräver sin insats. Ett roligt exempel är första gången man fiskar med någon man inte fiskat med förut på ett ställe som båda fiskat på eller är ute och åker båt i största allmänhet. Det är påfallande ofta som vi pekar ut och nämner olika platser på samma sträcka. Det har fått mig att mer än en gång reflektera över att jag kanske är för snabb att dra slutsatser utifrån egna erfarenheter. Tänka sig…att det kan finnas fisk på ställen jag själv inte fått någon fisk på. Man borde bli mer ödmjuk för mindre. Känslan av att nöta på ett ställe som man inte ens vet om det hyser havsöring är enerverande och fisket blir sällan effektivt. Bara vetskapen om att någon annan faktiskt fått fisk i området gör dock att det inte blir lika tröstlöst och jag orkar kämpa på, testa vidare och experimentera. Även om en av havsöringsfiskets tre hörnstenar (tid, plats och bete) är avbockad (plats) är det två kvar. En nog så härlig utmaning även för den mer luttrade havsöringsfiskaren.

Jag tycker, och kommer alltid att tycka, att den bästa havsöringen fångas på en ”ny” plats jämfört med ett gammalt betrott hot-spot. Hur spännande och utvecklande är det egentligen att bara fiska på hot-spots? Är det inte då som det är dags att börja leta efter nya? Trots att de flesta rutinerade havsöringsfiskare har ”egna” hot-spots finns det egentligen ingen som kan garantera fångst varje gång och just fångstfrekvensen är väl en av anledningarna till att vi tycker att havsöringsfisket är den ultimata utmaningen, annars hade vi väl lika gärna kunnat fiska något annat.

IHO

6 kommentarer:

  1. Bra skrivet!
    /Quincy

    SvaraRadera
  2. Håller på det stora hela med om vad du skriver. Min uppfattning är att själva hemlighållandet av fiskeplatser skapar orealistiska föreställningar om hur bra dessa är. Havsöring finns längs hela kusten och så även bra fiskeplatser (för den som vet vad han ska titta efter).

    Tack för en fin blogg!
    /lausvik

    SvaraRadera
  3. Finns inget som är bättre än ny ffiskeplats och få fisk!
    Man får känslan av att vara en sju jävla upptäckare :)
    Har stuga ute vid Möja har dock inte fått nån över mini mått än :/ men nog fan finns det gott om öring var ut sist i juni gick ypperligt ;)

    SvaraRadera
  4. Härligt! Hojta till om du vill ha sällskap någon gång. Möja är okända vatten för mig

    SvaraRadera
  5. Vicke!

    Du har väl noterat att tystnaden nu har brutits på fiskesnack? Vill du inte klä skott här så får du gärna bidra där...

    SvaraRadera