måndag 24 september 2012

Nu är det dags!

Helgens kalla och kraftiga vindar indikerar äntligen höst. De första trattisarna bekräftar faktum, det är äntligen havsöringstider. Vinden har mojnat och förhoppningsvis vrider den om till allt annat än från norr. Nästa helg är inbokad för höstpremiär, det får bli den kungliga ön som får stå som värd i ett försök att safa hem en premiäröring eller två.


Den kungliga ön - det var där allt började (Se Min första Havsöring). Hur många gånger har jag inte vinglat ned på knirkande gammal cykel iförd flytoverall med fiskespön, håv och ryggsäck? Halkandes och slirandes bland gyttja och blöta höstlöv har min smått udda uppenbarelse framkallat en mängd konfunderade blickar bland höstflanörer med både blått och grått hår kring Djurgården. En vanlig fråga är om det verkligen går att få någon fisk här?

Jag känner varenda sten, udde och vik som min egen ficka. Mycket tack vare tusentals kast och snorklingsturer utmed stränderna. Trots det är det omöjligt att garantera fisk. Det absolut viktigaste är att luckorna är öppna, är de inte det är det nästan lika bra att skjuta upp fisketuren. Annars är det få yttre omständigheter som spelar någon större roll på Djurgården. Den kungliga ön har levererat både från iskanten, i 17 gradigt vatten, i dimma och i en isande nordanvind.

Även om ön går alldeles utmärkt att fiska från land går det inte att komma ifrån att flytring eller båt ger ett ännu större utbud i vikarna, vid parterren och över grundfladerna. Alla som fiskar kan utan problem se på vilka ställen det kan vara värt att testa några kast. Den längsta fiskbara sträckan är Djurgårdens utsida, från kanalens mynning till Manilla. I helgen blir det dock båtfiske, så om ni ser ett par flytoveraller i en båt som  absolut inte är lämpad för fiske så är det vi. Ser ni dessutom att de står med kraftigt krökta och skälvande spön i tid och otid, så är det definitivt vi.

Ja jo, det går att vara kaxig på förhand. Det är en sportfiskares privilegium. På samma sätt som att det alltid finns en aldrig sinande ström av förklaringar, ursäkter och undanflykter till en bomtur. En havsöringsfiskares stolthet...

Höstöring


2 kommentarer:

  1. Må det bita i grejerna!
    Skitfiske.

    SvaraRadera
  2. Tack, jo det är nästan så att jag själv sitter och tuggar på dem

    SvaraRadera