De sista 30 åren har utvecklingen av material och marinelektronik starkt bidragit till att förfina olika metoder. Sportfisket har också verkat begränsande på metoder som riskerat att bli för effektiva. Ta exempelvis harling eller dragrodd och notbräda som moderniserats och begränsats under begreppet trolling. Trolling som företeelse har utvecklats till en egen disciplin med pulkor, paravaner, master och djupriggar. Marinelektroniken gjorde sitt intåg på riktigt och de första heta debatterna om vad som egentligen är sportfiske blossade upp. TDA medgav en vidare tolkning av begreppet handredskapsfiske inom familjen sportfiske.
Inom metet blev Björntråden till nylon och röd/vita
bullflöten till pennflöten och olika former av kastflöten. Från naturbeten till
konstgjorda beten och tillbaka igen med dead-bait för att inte tala om live-bait
som också gav upphov till en hätsk debatt. Likaså har ismetet ifrågasatts. Inom
pimpel är väl motorborren det bästa som hänt. Är det någon som använder
mormyshkor fortfarande? Maggots är och förblir oslagbart men har fått stadigt
sällskap av balanspirkar. Jiggfisket och flugfisket har breddats till att fånga
en mängd olika arter och utvecklingen har genomgått en materialrenässans genom hela
linjen. Den gamla flytringen har genomgått en radikal förändring och U-ringen
har fått sällskap av regelrätta pontonbåtar. Inom spinnfisket är väl jerkfisket
med tunga beten, efter framförallt Gädda, den största förändring som skett på
länge eftersom jerkfisket kräver specialanpassad utrustning för att inte tala
om beten. Snacka om revansch för en uråldrig teknik och trä som dragmaterial, vilket gjort att en uppsjö av nya duktiga hemmasnidare fått fäste.
Nu försöker något som lanseras under beteckningen vertikalfiske göra en
liknande resa som jerkfisket, vilket känns en aning påklistrat. Ungefär som när kända idrottstjärnor horar ned sig för pengar och gör reklam för allt de får betalt för. Att försöka sälja in specialanpassad utrustning för vertikalfiske är krystat och när det gäller
metoden som sådan är t o m jag benägen att haka på debatten om vad som
egentligen är sportfiske. Min egen gräns går nog vid att metodiskt och med
hög precision sikta på fisk som framträder på ekolodet. Vertikalfisket träffar
samma ömma punkt som initialt gav upphov till kritik mot trollingfisket, men i det här
fallet är metoden som sådan än mer utstuderad. Det är givetvis upp till var
och en att tycka och för egen del tycker jag att en stor del av sportfiskets
charm går förlorad om jag parkerar på en grynna och prickskjuter på en fisk-tv. Vad
blir nästa steg? Kommer marinelektroniken ge oss utförliga data om vilken art
det är som framträder på skärmen? Kanske t o m vikt, längd och om magsäcken är
tom?
Människan är unik. Det moderna samhället är ett, ibland sorgligt resultat, av vår ständiga strävan
efter att nå framgång och rationalisera vägen dit. Samhället och individerna formar egna normer, så även inom sportfisket. Vissa normer stadfästs såsmåningom genom lagar, förordningar eller föreskrifter. Inom ramen för desssa är det givetvis upp
till var och en att utöva sitt sportfiske, så även vertikalfiske. Missförstå mig rätt. Jag är inte ute efter att förbjuda vertikalfiske. Däremot tycker jag att metoden som sådan tangerar en diffus gränslinje för vad som enligt min egen, högst subjektiva uppfattning, är sportfiske. För egen del innebär sportfiske, förutom ett besök i
naturen, ett aktivt sökande utifrån den heliga treenigheten tid, plats och bete
efter en viss art. När fisket blir så precist att
betespresentationen sker under akvarieliknande omständigheter tycker jag att
mycket av sportfiskets charm går förlorad. Var och en blir salig på sin egen
tro – jag blir inte salig av vertikalfiske.
Bra skrivet. Ytterst handlar det väl om personlig inställning och moral.
SvaraRaderaBra skrivet! Jag håller med dig. Vertikalfiske under akvarielikande omständigheter är för mesar!
SvaraRadera