tisdag 14 augusti 2012

Vevstoppet

För den rutinerade havsöringsfiskaren finns det ingenting så rudimentärt som det obligatoriska vevstoppet. Syftet med vevstoppet är att förändra och variera betespresentationen. Tekniken är densamma inom alla former av rörliga betespresenationer och är vedertaget fångstgivande inom såväl trolling som flugfiske.


Vevstoppet är förmodligen den effektivaste tekniken som ingår i havsöringsfiskarens arsenal. Det ska sitta i ryggmärgen och utföras rent rutinmässigt. Dock ska man hela tiden vara på sin vakt för att kunna registrera minsta nafsning eller hugg. Den ovana fiskaren gör bokstavligen ett vevstopp med resultatet att linan slackar. Risken med den slacka linan, om än under kort tid, är att du missar  ett hugg pga. att den omedelbara kontakten med betet har förlorats. 

Tekniken i ett vevstopp är att samtidigt som du slutar veva, försiktigt och med en kort rörelse sträcker upp linan. Resultatet blir att linan förblir sträckt samtidigt som betet stannat upp i vattnet, dvs. full effekt med bibehållen kontakt med betet. Flätadelina är givetvis överlägsna nylonlinan när det gäller kontakten med betet.

En annan  sak som är viktig att ha koll på är hur respektive drag reagerar vid ett vevstopp. Vissa drag svävar som pinnar (Kutlingen, Sandgrävlingen) och andra drag faller i långsamt fladder runt sin egen axel (skeddrag). Spinntekniken precis innan ett vevstopp, som exempelvis ett sidledsknyck, kan också inverka på hur draget reagerar och i vilken riktning det ställer sig eller rent av svänger. Innan du börjar kasta med ett nytt bete kan det vara idé att först testa och experimentera med vevstopp  för att du ser hur betet reagerar.

Avslutningsvis måste bara den stora behållningen lyftas fram. Det där "klonket" som fortplantar sig upp med linan när en Havsöring sätter tänderna i draget är en häftig känsla. Visst vore det synd att gå miste om det pga. en slackad lina? Uttrycket Tight lines får plötsligt ytterligare en innebörd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar