lördag 21 juli 2012

En nostalgitripp

Beroende på ålder och grad av fiskefeber finns det givetvis olika mått av nostalgi. För mig är en tillbakablick till åttiotalet och tidigt nittiotal sportfiskenostalgi.


Jag har redan nämnt den silvriga inkapslade Abumaticen från dåtidens svenska ABU med säte i Svängsta. Utbudet av sportfiskeprylar var inte så stort och ABU var marknadsledande inom segmentet fritidsfiske (Sportfiskarna hette Fritidsfiskarna då). Märken som Elbe, FIG, Mitchell, Ryobi och Daiwa var långt efter i popularitet och Shimano tillverkade cykelväxlar. ABUs utvecklingsavdelning gillade att facka-in fisket.

Vem kommer inte ihåg Måste-serierna med fyra oumbärliga drag för bl. a Gädda, Gös och Abborre? Även fiskeutrustningen  klassificerades utifrån grovlek i något som benämndes Fiske 1-4 utifrån rullarnas linkapacitet och för ändamålet anpassade fiskespön. Dessa siffror  blev till sanningar och det blev status i ABUs klassificeringar. Som ung sneglade man oroligt på andra fiskares siffror. Fiske 3 och 4 var macho och det var helgerån att kombinera en Fiske 1 rulle med ett Fiske 2 spö. Även ABUs färgbeteckningar på fiskedrag dominerade och var viktigare än det periodiska systemet. De var inte alltid helt logiska, varför stod D för grönt till exempel? Något som jag aldrig reflekterade över jag kunde rabbla alla färgbeteckningarna i sömnen vid 12 års ålder. 

ABUs storsäljare hette HiLo, Toby, Droppen, Atom, Utö, Reflex och Mörrumsspinnare, vissa finns kvar än idag. Jag samlade på drag. Det var dyrt, framförallt som dragen alltid gjordes i flera olika vikter. Tappade jag ett köpte jag ett nytt även om jag aldrig hade fått någon fisk på det. För tänk om det var just Droppen 12g G som jag skulle få fisk på nästa gång. Jag har aldrig fått en fisk på ett Utö-drag och jag förstår inte varför jag hade så många Toby när jag inte ens fiskade Havsöring eller Lax.

Det hände inte så mycket på dragfronten, man hade stenkoll så fort det kom något nytt. Ett exempel på en nyhet bland skeddragen var vassdraget som hade en ståltrådskonstruktion som skulle göra att draget inte fastnade i vassen. Hette det inte Måste Vass? Totalt motsägelsefullt. Ja ni behöver inte fråga varför den inte finns längre, förmodligen har de rostat sönder för länge sen någonstans inne bland Sveriges alla vassar.




Bland spinnare var drop-fish en het nyhet. Förmodligen en ingång till jiggfisket som introducerades på åttiotalet. Idag är utbudet av jiggar enormt och används för att fiska mycket mer än bara Abborre och Gädda.

Utbudet på utländska drag var annars dåligt. Det var nästan bara Rapala och Mepps som hade lyckats slå sig in i ABUs dominans. Mepps är och förblir en favorit bland spinnare; Mepps Black Fury, nr 3 är en riktig dräpare.





Vobblers, som tidigare var synonymt med ABUs HiLO och Pike genomgick en radikal förändring under åttiotalet. Begreppet magnumvobblers fick gensvar i hela sportfiskesverige i samband med importer från USA. Namn som Swim Whizz och Cisco Kid florerade allt oftare i fisketidningarna. Westins Jätte blev snabbt en favorit. Rapala hängde med på boomen med sin Magnum CD 18. ABUS HiLo 40g kom aldrig i närheten. De var väldigt dyra för en grabb i tonåren så jag följde nogsamt Fiskejournalens artiklar om hur man kunde snida magnumvobblers, blya ned dem och bocka skedar. Jag vet inte hur många kvastskaft jag förstörde innan jag insåg att det var både enklare och bättre att köpa magnumvobblers. ABUs så inarbetade färgkoder fick sällskap av andra förkortningar som YRB och Tiger Stripe. Westins Jätte RH var min absoluta Gäddfavorit alla kategorier.


En sak som har förändrats radikalt är förståelsen för det långsiktiga och hållbara fisket och insikten i att det faktiskt finns något som heter future generations. Catch and Release det bästa exemplet på det. För inte så länge sedan fanns det varken knutlösa håvar, avkrokningsmattor eller lip grips. Fiskar bonkades i parti och minut och huggkroken var en ständig följeslagare. Det fanns t o m artiklar i fisketidningarna om hur du kunde göra din egen huggkrok och  din egen "bonk" som makabert nog fick benämningen priest. Där rök det ytterligare kvastskaft. Kvastskaftsfabrikerrna vet inte hur mycket de har att tacka sportfisket för. Det var mycket gör-det-själv ett tag. Jag lade ned minst lika mycket tid inför en fisketur som på själva fisketuren. Gäddtafsarna skulle också göras själv och det tog ett tag innan jag insåg att det var mycket dyrare att köpa in allt material och verktyg  än att köpa tafsarna färdiga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar